Den 16 september är den internationella dagen för skydd av ozonskiktet.
En dag som påminner oss om: miljöproblem är skapade av människor – men också möjliga att lösa.
En kort tillbakablick: FCKW-drama
På 1970-talet upptäckte forskare att freon (FCKW) förstör ozonskiktet – det där tunna skyddsskiktet som skyddar oss från farlig UV-strålning. I årtionden var FCKW standard i kylskåp, sprayburkar och skumplast.
Resultatet: Ett allt större ”ozonhål” över Antarktis.
Men till skillnad från många aktuella kriser hände något förvånande: världen reagerade. 1987 antogs Montrealkonventionen, som kraftigt begränsade produktion och användning av FCKW globalt. De klassiska sprayburkarna, som förr fanns i nästan varje badrum, försvann eller ersattes med FCKW-fria varianter. Många minns fortfarande ”ozonhålshårspray”-temat på 80- och 90-talet.
Och se där: Idag anses ozonskiktet vara ”på väg att läka”. Ett bevis på att internationellt samarbete fungerar.
Från FCKW till CO₂ – nästa stora utmaning
Medan kapitlet FCKW ger hopp, visar CO₂ oss nästa stora problem.
CO₂ förstör inte ozonskiktet direkt – men det förändrar temperaturförhållandena i atmosfären:
• I troposfären (längst ner där vi lever) blir det varmare.
• I stratosfären (uppe där ozonskiktet finns) blir det kallare.
Denna nedkylning förstärker kemiska processer som använder kvarvarande föroreningar som FCKW-rester eller kväveoxider för att bryta ner ozon. Följden: ozonskiktets läkning bromsas – samtidigt som klimatet värms upp av ökande CO₂-nivåer.
CO₂ är alltså inte ”ozondödaren” som FCKW var – men det gör livet svårt för ozonskiktet och förvärrar klimatkrisen. Och det luriga: det är osynligt, överallt och finns i nästan allt – från energi och mobilitet till kläder.
Den som sitter i glashus bör plantera träd
CO₂ uppstår där fossila bränslen som kol, olja eller gas förbränns – i kraftverk, bilar, vid uppvärmning eller i industrin. Endast modeindustrin står för cirka 10 % av världens CO₂-utsläpp. Det är mer än internationella flyg och all sjöfart tillsammans. Ett chockerande värde för en industri som ofta satsar på snabba trender och korta livscykler.
Det så kallade växthusgasen samlas i atmosfären, lägger sig som en osynlig filt runt jorden och gör att värme inte kan försvinna. Det kallar vi växthuseffekten.
Som tur är finns naturliga motkrafter: träd, skogar, ålgräsängar och även våtmarker. De fungerar som klimatanläggningar eftersom de tar upp CO₂ från luften och lagrar kol i sitt trä, sina rötter eller i marken. I gengäld släpper de ut syre – den livsviktiga gas vi andas. Ett enda stort träd kan binda upp till 10 kg CO₂ per år och samtidigt producera syre för flera människor.
Det blir tydligt: återbeskogning, friska hav och intakta ekosystem är mer än vacker natur – de är viktiga allierade i kampen mot klimatkrisen.
Vad vi gör – och vad som återstår
Sedan vi grundades för 10 år sedan satsar wijld därför på material som sparar enorma mängder CO₂₂.
Därtill använder vi lösningsmedlet NMMO vid fiberproduktionen, som återanvänds nästan 100 %. Det skapar en nästan sluten krets som minimerar utsläpp och avfall.
Konkreta siffror visar att vi sparar cirka 75 % CO₂ vid fiberproduktionen jämfört med bomull.
Vi visar att mode inte bara kan vara vackert utan också ta ansvar.
Precis som Montrealkonventionen en gång tog itu med ozonhålet måste vi idag agera modigt mot CO₂ – som samhälle, företag och konsumenter.
Ett skäl till hopp
Ozonskiktets dag påminner oss om: även globala miljöproblem kan lösas om vi går samman. Vad FCKW var då är CO₂ idag.
Och om vi visar samma beslutsamhet kan vi också klara denna utmaning.
Tills dess fortsätter vi att minska modets fotavtryck – tröja för tröja, fiber för fiber.
