Den 16 september är den internationella dagen för skyddet av ozonskiktet.
Ett datum som påminner oss om att miljöproblem är människoskapade – men också möjliga att lösa.
En kort tillbakablick: FCKW-dramat
På 1970-talet upptäckte forskare att fluorkolväten (FCKW) förstör ozonskiktet – det tunna skyddsskikt som skyddar oss mot farlig UV-strålning. I årtionden var FCKW standard i kylskåp, sprayburkar och skumplast.
Resultatet: ett allt större ”ozonhål” över Antarktis.
Men till skillnad från många aktuella kriser hände något anmärkningsvärt: världen reagerade. 1987 antogs Montrealprotokollet, som kraftigt begränsade produktionen och användningen av FCKW världen över. De klassiska sprayburkarna som tidigare fanns i nästan alla badrum försvann eller ersattes av FCKW-fria varianter. Många minns fortfarande temat ”ozonhål och hårspray” från 80- och 90-talet.
Och mycket riktigt: I dag anses ozonskiktet vara ”på väg att återhämta sig”. Ett bevis på att internationellt samarbete fungerar.
Från FCKW till CO₂ – nästa stora utmaning
Medan kapitlet om FCKW inger hopp visar CO₂-frågan oss nästa stora utmaning.
CO₂ förstör inte ozonskiktet direkt – men det förändrar temperaturförhållandena i atmosfären:
• I troposfären (längst ner, där vi lever) blir det varmare.
• I stratosfären (högre upp, där ozonskiktet finns) blir det kallare.
Denna avkylning förstärker kemiska processer som använder kvarvarande föroreningar, som rester av FCKW eller kväveoxider, för att bryta ner ozon. Följden blir att ozonskiktets återhämtning bromsas – samtidigt som klimatet fortsätter att värmas upp på grund av stigande CO₂-halter.
CO₂ är alltså inte en ”ozonmördare”, som FCKW var – men det gör livet svårare för ozonskiktet och förvärrar samtidigt klimatkrisen. Och det lömska är att gasen är osynlig, finns överallt och ingår i nästan allt – från energi och transporter till kläder.
Den som sitter i glashuset bör plantera träd
CO₂ bildas överallt där fossila bränslen som kol, olja eller gas förbränns – i kraftverk, bilar, vid uppvärmning och inom industrin. Modeindustrin står ensam för omkring 10 % av världens CO₂-utsläpp. Därmed släpper den ut mer än internationellt flyg och all sjöfart tillsammans. Ett chockerande värde för en industri som ofta bara fokuserar på snabba trender och korta livscykler.
Den så kallade växthusgasen samlas i atmosfären, lägger sig som ett osynligt täcke runt jorden och gör att värmen inte längre kan försvinna. Det är precis detta vi kallar växthuseffekten.
Lyckligtvis finns det naturliga motkrafter: träd, skogar, ålgräsängar och även våtmarker. De fungerar som klimatkraftverk eftersom de tar upp CO₂ ur luften och lagrar kolet i trä, rötter eller mark. I gengäld frigör de syre – det livsviktiga ämne vi andas. Ett enda stort träd kan binda upp till 10 kg CO₂ per år och samtidigt producera syre för flera människor.
Det blir alltså tydligt: återplantering, friska hav och intakta ekosystem är mer än vacker natur – de är centrala allierade i kampen mot klimatkrisen.
Vad vi gör – och vad som består
Sedan vi grundades för 10 år sedan har vi på wijld därför satsat på material som jämfört med konventionell bomull eller polyester sparar enorma mängder CO₂. Förklaringen finns i fiberns ursprung: Vår träfiber tillverkas av snabbväxande trä. Medan bomull odlas och bearbetas i vatten- och energikrävande processer binder trädet redan under sin tillväxt CO₂.
Dessutom använder vi lösningsmedlet NMMO vid tillverkningen av fibern, och nästan 100 % återanvänds. På så sätt uppstår ett nästan slutet kretslopp som minimerar utsläpp och undviker avfall.
Konkret sparar vi omkring 75 % CO₂ vid fiberproduktionen jämfört med bomull.
Vi visar därmed att mode inte bara kan vara vackert, utan också ta ansvar.
Precis som Montrealprotokollet en gång fick bukt med ozonhålet måste vi i dag agera modigt när det gäller CO₂ – som samhälle, som företag och som konsumenter.
En anledning att hoppas
Dagen för ozonskiktet påminner oss om att även globala miljöproblem går att lösa när vi går samman. Det som FCKW var då är CO₂ i dag.
Och om vi visar samma beslutsamhet kan vi också klara den här utmaningen.
Fram till dess fortsätter vi att bidra till att minska modets fotavtryck – skjorta för skjorta, fiber för fiber.
